Je profite de mes jours

Om en vecka går jag in i en ny fas av livet. Men det är nästa vecka så jag tänker vänta tills dess utan att tjuvkika eller fuska. Jag går alltså runt här på Rivieran och gör precis det jag vill. Njuter helt enkelt. Dessutom ska jag ta tag i min lilla avskedspresent till familjen. Jag hade tänkt att göra ett fotoalbum med massa fina bilder och lite text till det, men jag fick en chock när jag såg vad det kostar att framkalla bilder. 400 jävla kronor skulle det kosta... Och då hade jag inte ens köpt själva albumet... Då blir det nästan billigare att köpa en digital fotoram. Fast hur personligt är det på en skala och vad kommer hända med den om 10 år? Dessutom kan jag ju inte sätta in alla mina recept. Jag ska lista ut något i alla fall.

Igår blev jag väldigt glad när jag pratade med vår kära städerska Evelyne. Vi pratade lite om att jag snart ska åka allt runtikring. Jag sa något i stil med att "Jag hoppas och tror att jag inte blir glömd". Då sa hon att de absolut inte kommer glömma mig och

"Familjen har ju haft många au pairer men du är den jag har pratat allra mest med! Med dig har man verkligen kunnat ha en konversation, dessutom pratar och skriver du riktigt bra på franska. Sedan har jag ju inte skjutsat någon annan au pair till Nice flygplats. Jag kommer skicka bilder till dig och det ska bli roligt att se hur du har det i Sverige"

 När jag tänker på det hon sa blir jag så himla glad! Något annat som gör mig glad är att körsbären i trädgården är mogna och knallröda. Elles sont trop bonnes! Fast något som gör mig ännu gladare, är när jag får plocka och äta dem ed Coralie.

Idag var förresten sista gången jag hämtade Robin i skolan. Det var dessutom sista gången på länge som jag tränade på Rivieran (jag vet att jag kommer göra det igen, inom en viss framtid). Det känns lite vemodigt. Jag har kommit in i en sista-gången-jag-gör-detta-fas. Försöker att inte bli så sentimental. Vi har ju det så mysigt in i det sista i alla fall!

Promenad i Mougins

Så här ser himlen ut för det mesta
Ja, jag var tvungen att ta en bild