Fanny fille au pair sur la Côte d'Azur: En snabbis vid vingarna

Jaha. Nu sitter man på Nice flygplats och väntar på att lämna ett land där man på något sätt har skapat sig ett liv. Men innan jag djupdyker i min stora sammanfattning måste jag ju berätta vad jag har sysslat med de senaste dagarna. Den tid, som normalt sett, har gått till bloggning har gått till att förbereda min avskedspresent till familjen
-En film!

Men livet har bjudit på mer än så. I fredags drog jag och Jenny till Antibes för att gå den underbara klippromenaden i Cap d'Antibes. Detta är verkligen ett smultronställe! Men man får vara lite uppmärksam, för helt plötsligt kommmer en jättevåg och om man inte ser sexig ut i the wet look, riskerar man att förlora sin sex appeal. Något vi fick erfara. Av en ren slump stötte vi på en kompis (Sarina) som var där med sin tyska vän (bara så du vet).

Vi picknickade med fötterna i det turkosa vattnet, i en vik med strålande sol. Livet var jobbigt.

I söndags var planen att sticka ut och segla med farföräldrarna. Alla hade verkligen sett fram emot det. Men på lördagskvällen började det blåsa jättemycket på det vågade vågade vågade och det la sig inte på söndagen. Vi åkte i alla fall till båten, hängde på stranden och åt farmorns jättegoda mat. Det var jättemysigt även ifall vi inte kunde segla. Jag tycker så himla mycket om farföräldrarna! Dessutom fick jag fick en present! Blev så himla glad!

Sedan pratade vi om Korsika. Jag visste inte att det var så himla mycket maffia-rörelse där på den där lilla pluttön. Om någon från Korsika läser det där, så lever jag kanske farligt. Livin' on the edge! Jag kan ju illustrera det hela med en helt sann historia.

Ett par från Korsika var på en vandring. De skulle vandra väldigt långt och kvinnan red på parets åsna. Plötsligt halkar åsnan och de ramlar. Mannen blir irriterad och säger "en gång". De vandrar vidare och plötligt ramlar åsnan igen varpå mannen säger "två gånger". Efter ytterligare några kilometer ramlar åsnan ännu en gång och mannen suckar och säger "tre gånger". När åsnan trillar en fjärde gång får mannen nog och dödar den ganska så brutalt. Frun blir helt förskräckt och fly förbannad eftersom de var deras ända transport medel. Mannen tittar på kvinnan och säger "en gång"...

Näää men skämtosido

Cécile berättade att i Marseille så räcker det med att vara korsikan (heter det så?) för att få ett läkarjobb. De håller varandra om ryggen. Men även på ön finns det grupperingar och när Cécile var där och bodde i hos en korsikansk familj blev de jättearga på henne när hon hade sagt till någon, de inte kände, var de bodde. Sonens hobby var prickskytte.

Vad nu detta har med min helg att göra. Måste sluta vara så himla fascinerad av maffia. Kan ju sluta illa....för någon...