Igår blev jag väldigt glad när jag pratade med vår kära städerska Evelyne. Vi pratade lite om att jag snart ska åka allt runtikring. Jag sa något i stil med att "Jag hoppas och tror att jag inte blir glömd". Då sa hon att de absolut inte kommer glömma mig och
"Familjen har ju haft många au pairer men du är den jag har pratat allra mest med! Med dig har man verkligen kunnat ha en konversation, dessutom pratar och skriver du riktigt bra på franska. Sedan har jag ju inte skjutsat någon annan au pair till Nice flygplats. Jag kommer skicka bilder till dig och det ska bli roligt att se hur du har det i Sverige"När jag tänker på det hon sa blir jag så himla glad! Något annat som gör mig glad är att körsbären i trädgården är mogna och knallröda. Elles sont trop bonnes! Fast något som gör mig ännu gladare, är när jag får plocka och äta dem ed Coralie.
Idag var förresten sista gången jag hämtade Robin i skolan. Det var dessutom sista gången på länge som jag tränade på Rivieran (jag vet att jag kommer göra det igen, inom en viss framtid). Det känns lite vemodigt. Jag har kommit in i en sista-gången-jag-gör-detta-fas. Försöker att inte bli så sentimental. Vi har ju det så mysigt in i det sista i alla fall!
Promenad i Mougins |
Så här ser himlen ut för det mesta Ja, jag var tvungen att ta en bild |